Skillnad i missbruketI en ny forskningsartikel skriven av Jessica Storbjörk belyser hon en rad intressanta och viktiga synpunkter på missbruksvården och en rad stereotyper och antaganden som visat sig inte stämma i hennes forskning.  Det är en intressant forskning som borde väcka nyfikenhet hos alla som arbetar som beroendeterapeut eller på något annat sätt är delaktig i vården av missbrukare.

Studien heter:
Gender differences in substance use, problems, social situation and treatment experiences among clients entering addiction treatment in Stockholm
.

Det har tidigare varit en föreställning att kvinnor som hamnat i vård för missbruk ansetts ha en större problemtyngd och haft sämre behandlingsresultat jämfört med män. Men det visade sig att så inte var fallet utan skillnaderna var mycket små och där man kunde se en resultat skillnad så var det kvinnorna som hade bättre behandlingsresultat.

Det som visat sig i den här studien har varit att män som kommit till vård har varit mer socialt utsatta än de kvinnor man jämförde med.  Männen var i större grad ensamma och inte hade någon stadig situation under de närmaste åren, de hade ingen bostad och socialförvaltningen hade varit till hjälp med tillfälliga boenden. Kvinnorna hade det mer stabilt omkring sig med bostad och tidigare utbildning på universitetsnivå och hade haft en tidigare familjesituation med barn och make. I kvinnornas närmsta bekantskapskrets fanns inte i lika stor grad personer med ett eget alkohol eller narkotika missbruk vilket ju självklart är till en fördel när det kommer till rehabiliteringsåtgärder och bygga upp ett nytt eller återta ett sunt nätverk omkring missbrukaren. Kvinnorna hade även en större procent som hade någon form av inkomst så som aktivitetsstöd eller sjukersättning, medan männen hade sitt uppehälle ifrån socialtjänst eller försörjde sig på sin kriminalitet. Det stora som var undantaget som värre för kvinnorna i undersökningen var att de i högre grad hade förhållande och bodde tillsammans med en missbrukare.

Studiens frågor var baserade på tidigare forskning i det omfattande forskningsprojektet ”Kvinnor och män i svensk missbruksbehandling”. Utgångspunkten var den att de som var delaktiga i de projekten inte upplevde de stora skillnaderna mellan män och kvinnor utan att det istället var större skillnader mellan de som missbrukade alkohol och narkotika. Och det är ju en ganska viktig del att tänka på för de som ansvarar för upplägget för Alkohol- och drogterapeut utbildningar. Man pratar ofta om att det behövs specialprogram för kvinnor i behandling och man riktar in sig mer och lyfter upp bakomliggande orsaker i missbruket och till större grad arbetar med frågor som föräldrarollen, mäns våld mot kvinnor och sexuella övergrepp. Medan man i behandling för män mer fokuserar på alkohol och narkotika missbruket och inte i samma grad arbetar med bakomliggande orsaker trots att det t.ex. är en stor del av män som blir eller tidigare varit utsatta för sexuella övergrepp. En annan sak att förundras över är att det inte heller i samma grad arbetar med mäns våld mot kvinnor som man gör i de kvinnliga behandlingarna då det är ett område som berör män i lika stor grad som kvinnor. En sak som säkerligen kommer att vara till en fördel och underlätta problematiken är att Socialstyrelsen lyft upp vikten av evidensbaserade utredningsinstrument som ASI i sina Nationella Riktlinjer för missbruk- och beroendevården, där de frågorna lyfts upp.

En sak som var en liten skillnad mellan män och kvinnor var att kvinnorna som kom till behandling i större grad hade haft en kontakt med psykiatrin medan männen hade vårdats enligt lagen om vård av missbrukare och varit intagna för någon kriminalvårdspåföljd.